Vägskäl i livet....
På ett plan vet jag ju vart jag är på väg. Men på andra plan har jag ingen aning. Jag vet bara att saker och ting både har blivit som jag hoppats på och samtidigt inte. Visst trivs jag med mitt liv just för att det är lagomt av allt. Lagomt kul, lagomt tråkigt, lagomt med glädje, lagomt med sorg. Men på sista tiden känns det som att jag gått tillbaka en bit känslomässigt. Det är lite svårt att förklara...Men jag gav ett löfte till mig själv för ett gäng år sedan att jag inte skulle låta mig påverkas så mycket av andras åsikter utan fokusera på det som är viktigt för mig. Att ingå i ett förhållande vare sig det gäller pojkvän, kompisar, föräldrar osv innebär att man måste få någon sorts jämnvikt. Man måste kunna ta ut lika mycket som man investerar. Om man inte kan det är det som att andas samma luft hela tiden, den blir aldrig bättre och den innehåller inget nytt syre. Jag är duktig på att satsa hårt och bli oerhört besviken när det inte blir som man har tänkt. Hade hoppats att jag hade kommit över det, men det har jag inte. Jag har alltid undrat när man ska ge upp personer i ens liv som känslomässigt inte finns där när man verkligen behöver det? Jag blir halvt galen av alla tankar.
Tack till alla er där ute som förgyller min dag!
/Malin
Tack till alla er där ute som förgyller min dag!
/Malin
Kommentarer
Trackback
